typeracer

Vi sitta tyst och se världen omkring oss. Detta har tagit oss en livstid att lära sig. Det verkar bara de gamla kan sitta bredvid varandra och inte säga någonting och fortfarande känner sig nöjd. Unga, djärvt och otålig, måste alltid bryta tystnaden. Det är ett slöseri, för tystnad är ren. Tystnad är helig. Det lockar tillsammans eftersom endast de som är bekväma med varandra kan sitta utan att säga något. Detta är en stor paradox.